Sorg och saknad

Denna veckan har präglats av min pappas begravning. Den stora frågan var om Anton skulle vara med eller inte. Han måste ju också få sörja morfar men har inte ro i kroppen att sitta stilla och även om vår avlösare följt med för att ha koll på honom så hade jag ändå inte kunnat koncentrera mig på begravningen. Så i måndags tog vi med Anton till kapellet där kistan satts i ett visningsrum. Försökte förklara så gått det gick för Anton och han fick säga hejdå på sitt vis. Känns så rätt att göra på detta sätt. I tisdags var Anton i skolan och vi på begravning. En mycket vacker cermoni. Saknaden är stor och pappa du kommer alltid leva i våra hjärtan.