Det gick fort som vanligt.

Nu har även denna helgen passerat och fort gick den också.  Anton har varit hos stödfamiljen och det har gått över förväntan.  Idag har han varit ute och gått med deras hund i koppel. Det är en stor framgång. 
Jag och Moa har varit runt på en massa saker.  Så som simskola, kalas och frisören medans Peter har jobbat och hjälpt min mamma att riva köket i den nya lägenheten.
Så denna söndag kväll är vi alla trötta.
Skickar med lite foton ifrån det kalas vi var på i går hos en god vän i Hässleholm.

Irriterande

Idag  skulle stödfamiljen hämta Anton och ta med honom hem direkt efter fritids.  Men naturligtvis så glömde vi bilkudde.  De fick åka hem till oss för att hämta en. Det var bara det att ingen av oss var hemma.  Peter var och hämtade Moa så de var på gång hem. När de kom hem stog Anton på trappan och grät . När det sedan till på köpte visade sig att inte jag var hemma så blev Anton arg. Det hela slutade med att han stannade hemma och åker iväg i morgon i stället. Hade vi bara kommit ihåg bilkudden så hade fredagen slutat på ett bättre sätt.
Man lär sig av sina misstag.

Smart kille

Anton har kommit på ett sätt att slippa göra läxor som han inte tycker om att göra eller är svåra. Han gömmer dem på skolan och då kan man ju inte göra dem eftersom det inte finns i väskan :-). Ett par gånger har detta hänt och det enda han svarar är att han inte vet vad den är någonstans.  Dagen efter finns den helt plötsligt i väskan.  Så nu är det extra hård koll på Anton så att allt kommer med hem.

Spruta

I går var det dax för Anton att få spruta i skolan. Dagen innan berättade vi för honom om vad som skulle hända.  Ändå var han nervös och orolig hela eftermiddagen över detta och det kan jag förstå. När det var dax gick det jätte bra.  Han satt still fastän det stack till i armen.  Efteråt däremot så fick han huvudvärk och var helt slut.  När han kom hem  fick han ipren för huvudvärken och vilade.  Det slutade med att han faktiskt sov en liten stund. Vilket inte hör till vanligheterna.   Sedan har han mått bra.

Liseberg

För andra året i rad blev besöket på Liseberg lyckat. Det är också andra gången som vi använt ledsagarband till Anton.  Det innebär att vi får gå på alla attraktioner vid utgången och vi slipper köa.  Detta moment har tidigare varit orsak till att vi inte varit på Liseberg med honom.  Hela vistelsen blir positivt även om vi får gå på skillda håll en del. Vi valde att åka lite senare på dagen denna gången. Dels berodde det på att Peter skulle jobba på förmiddagen.  Men jag tror att vi kommer fortsätta att göra så. Det minskar betydligt på barnfamiljerna ju senare det blir och Anton trivs bättre när det är mindre med folk. Vi andra slipper köa så länge. Enbart positivt.  Skickar med lite foton från i går.

En tillgång

I måndags hade vi möte på skolan angående Anton och hur det funkar på skola och fritids.  Skolan fungerar bra även om han behöver mycket stöd för att lära sig saker. 
Fritids är väl det som just nu oroar oss mest. Förra veckan var  resursen sjuk vilket man ju är ibland.  Allt var kaos. Även om den rutinerade personal som känner Anton var där blev allt fel. Han slogs skrek grät och gapade. Denna veckan är vi tillbaka till alla rutiner. Resursen är en klippa.  Hon ser vad Anton behöver och ger honom utmaningar. Hon kämpar för att även övriga i personalen ska engagera sig så att det även fungerar när hon är borta vilket inte alltid är lika lätt. Tillsammans tror och hoppas jag att vi kan lösa det viktigaste.  Tack för att du finns  Lisette och att du engagera dig och kommer med tips och idéer till oss föräldrar.

Positivt och negativt

Denna helgen var det åter igen dax för Anton att vara hos stödfamiljen.  Tanken är att han ska vara där i från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Så i fredags så följde de med och hämtade Anton på skolan.  Han följde gladeligen med dem hem.  Vi hade bestämt att han skulle testa att sova där.  Men denna sista del fungerar inte.  Anton vill helst sova hemma.  Så det var bara till att hämta honom på kvällen.  Helt okej men visst hade det varit bra om han kunde sova borta också.  Det kommer väl med tiden.  Först måste vi få honom till att acceptera deras hund.  Så länge den är kopplad eller är i hundgården så tycker Anton att det är okej annars får han panik. Vi får väl ta ett steg i taget.  Det positiva är att han vill vara hemifrån en hel helg utan protester.

Ytterligare en jobbig vecka

Även denna veckan går i skrik, bråk och tårarnas tecken. Tisdagen var nog jobbigast hittills.  Han stog på skolgården när jag kom  och var arg och upprörd.  Han gapade och skrek.  Det gick inte att få något vettigt ur honom.  Det var först när vi kom hem som han lugnade ner sig. Onsdagen och torsdagen har varit bättre.  Det är mest på fritids som han är arg. Denna veckan har även hans resurs varit hemma och sjuk vilket har gjort att strukturen på fritids varit borta och har säkert bidragit en hel del till problemen.
Hoppas att det snart blir bättre.  Ska ha möte med skolan på måndag och då hoppas jag att vi kan göra det bästa möjliga för Anton så att det blir en lugn höst för honom.

Ny vecka nya tag

Då är det söndag kväll igen.  Hoppas att den nya veckan blir bättre för Anton. Han har varit arg väldigt mycket på skolan.  Trodde det skulle bli bättre nu i helgen men tyvärr så var han väldigt bråkig under Oscars kalas.  Så fort det blir lite människor runt omkring och små stökigt så uratar Anton.  Han både skrek, gapade och slogs. Stackars lilla Maja var den som råkade värst ut. Fortsätter han så här kommer han få stanna hemma i fortsättningen. Det är inget nöje för någon att försöka hålla ordning på Anton hela tiden.

Moa började simskola i lördags och tyckte det var jätte kul. Hon var lite blyg men hoppade i bassängen ändå och gjorde det som lärarna sa även om hon var lite avvaktande till att doppa ansiktet och huvudet. Alla i gruppen var nya så det var skönt.  Hon ser redan fram emot nästa gång.  :-)