Denna blogg kommer att handla om mina tankar och funderingar kring livet som tvåbarns mamma och mamma till ett barn med autism.
Då har Moa testat på att tävla i gymnastik för första gången. De tävlade i lag. Så kl 8 på morgonen träffades vi och sedan bar det av till Halmstad. Först skulle det tränas lite innan tävlingen. Så vi var i hallen från ca 8.30-11 innan allt satte igång. 30 lag var med och tävlade i två åldersgrupper. I Moas grupp var det bara två lag. Så efter bedömningen så fick Moas lag guld i matta och blev tvåa i hopp. En nöjd och glad Moa var det efteråt som fått blodad tand för fler tävlingar:-)
Just nu känner vi inte riktigt igen våra barn och framförallt inte Moa. Antons humör går upp och ner men det brukar det ju göra så det är ju något som man är van vid. Men i dag överraskade han oss. Vid middagen medans Peter var ute och sprang. Sa Anton lite tyst och förlägen ; Mamma kom jag har gjort något i tvättstugan. Vi gick ner och tittade. Ungen hade rivit ner en stor bit av den gamla tapeten. Han trodde att jag skulle bli jättearg. Visst sa jag till på skarpen men samtidigt är det en gammal tapet som ska ner förr eller senare. Berättandes gråtande samma sak för Peter när han kom hem för han trodde att han skulle få en ordentlig utskällning vilket uteblev.
Moa gjorde sitt första besök i skolan i dag. Det slutade i tårar. Hon tyckte inte alls om det. Hon vill vara kvar på dagis. Hon som tjata så mycket om skolan. Hon är just nu inne i en period då hon är väldigt beroende av mig och Peter. Hon vill inte bli passad av mormor eller någon annan. Vill helst följa med oss överallt. En utvecklingsfas förhoppningsvis.
Då var det dax för kalaset som Anton var bjuden på. Han har aldrig varit på laserdome. Att bli jagad är inget han tycker om och då framförallt inte i mörkret. Så förutsättningarna var inte de bästa. Första omgångens spela varade i 20 minuter. Han var med inne själv först men ropade in mig efter ett tag. Tyckte det var helt okej att skjuta men hade svårt med att andra sköt på honom. Var skräckslagen. Andra omgången var jag med hela tiden. Men ändå livrädd. De andra laget sköt mycket på honom eftersom han var ett lätt mål. Ja det är inget som passar honom. Hoppas nu bara att detta inte tagit för hårt på honom så han orkar med skolan i morgon.
Denna helg består av både mat, släkt och röjning och målning av rum. Just nu är vi i Vänersborg och hälsar på farmor, farfar och några till. Skönt att ha en liten längre ledig helg. Förlänger den med en dag då Moa ska till läkaren på tisdag för kontroll av hörsel, öron och körtlar.
Ska även på föräldramöte på tisdag inför moas skolstart till hösten. Tänk vad fort tiden går men oj vad hon längtar.
Oj vad tiden går fort! En hel vecka har gått sedan förra inlägget. En helt vanlig vecka förutom att jag var hemma i måndags för att återfå orken efter magsjukan. Anton har fått en kalasinbjudan som han verkligen ser fram emot, men som vi är osäkra på om han fixar. Kalaset är på laserdome. Anton tycker inte om att bli jagad och han är även mörkrädd. Blir till att göra en del förberedelser så får vi se om han vill vara med.
Påsklov denna veckan. Ledig på torsdag annars jobb övriga dagar. Så fritids och dagis nästan som vanligt.
Lördags kvällen avslutades med att jag låg och kramade toastolen. Har inte varit magsjuk sedan jag var barn vad jag vet. Ingen rolig upplevelse. Skönt att det gick över fort. Tyvärr sov jag bort nästan hela söndagen. Det var naturligtvis planerat en del saker med barnen den dagen. Jag fick inte Anton till att förstå att jag inte kunde följa med honom till badhuset. Så först fick Peter åka och bada med Anton. Sedan hem för sen lunch och i väg med Moa på cirkus. Ingen rast och ingen ro. Än så länge har övriga familjen klarat sig.
Delar med mig av ett kort på vårt marsvin skrållan.
Dålig på att skriva. Har inte någon inspiration direkt just nu. Moa har äntligen klarat av sina vattenkoppor. Det har varit svårt att somna för henne på kvällarna men annars har hon inte klagat nämnvärt. Haft många koppor på konstiga ställen så som på ögonlocket och öronsnibben.
Anton har även denna veckan varit på hab för att fortsätta med utvecklingsbedömningen. En gång till och sedan ska de till skolan en dag innan bi kan få något resultat. Ska bli intressant och se vad de säger.
