Just nu känner vi inte riktigt igen våra barn och framförallt inte Moa. Antons humör går upp och ner men det brukar det ju göra så det är ju något som man är van vid. Men i dag överraskade han oss. Vid middagen medans Peter var ute och sprang. Sa Anton lite tyst och förlägen ; Mamma kom jag har gjort något i tvättstugan. Vi gick ner och tittade. Ungen hade rivit ner en stor bit av den gamla tapeten. Han trodde att jag skulle bli jättearg. Visst sa jag till på skarpen men samtidigt är det en gammal tapet som ska ner förr eller senare. Berättandes gråtande samma sak för Peter när han kom hem för han trodde att han skulle få en ordentlig utskällning vilket uteblev.
Moa gjorde sitt första besök i skolan i dag. Det slutade i tårar. Hon tyckte inte alls om det. Hon vill vara kvar på dagis. Hon som tjata så mycket om skolan. Hon är just nu inne i en period då hon är väldigt beroende av mig och Peter. Hon vill inte bli passad av mormor eller någon annan. Vill helst följa med oss överallt. En utvecklingsfas förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar