I går var vi på 4 års kalas. Alltid lika roligt att träffa min syster med familj samt en av mina kusiner och hennes familj. 6 barn i åldrarna 4-7 år. Anton var glad att han blev frisk så han fick vara med. Han blir alltid uppspelt och vissa rutiner är svåra att bryta. Men överlag gick allr bra. Men precis som jag trodde kändes det tom och tyst i mellanåt. Saknaden efter pappa blir mer påtaglig. Vi har ju haft en del firande efter att pappa gick bort men dem gångerna har vi varit hemma hos oss och jag har haft fullt upp och inte hunnit fundera.
Även Majas farmor saknades. Tänk vad cancer ställer till det.
Bilderna är ifrån Majas kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar