Oj trodde inte så mycket minnen skulle dyka upp från förra året då vår resa tillsammans med pappa började. Den 8 maj fick vi det tunga beskedet om hjärntumören och ytterligare ett tag tog det innan vi fick beskedet om hur allvarlig den var. Imorgon ska jag och några tjejkompisar träffas och umgås utan barn och respektive. Detta gör vi en till två gånger per år. I morgon ska vi tillsammans med mamma också titta på gravsten . Förra året träffades tjejgänget i början av juni och då ägnade jag mig åt tillsammans med familjen att diskutera pappas önskningar om begravning mm. Får nästan lite kalla kårar när jag tänker på hur det lyckas falla sig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar